Japp, idag blir det baka, baka och så städa lite också kanske. I morgon fyller min lilla prinsessa tre år. Hels sjukt vad fort tiden går. Min kära syster Kommer hit och ska hjälpa mig med bakandet. Ska bli skoj, hon är en riktig bullmamma ;-) jag menar att hon är duktig på att baka och sånt. Hon har för det mesta nån surdeg på gång och testar alltid nya saker i matlagningen.

Hennes dotter, alltså min prinsessas kusin, fyller ett år om ungefär en vecka så då får väl jag åka över till henne och hjälpa till med baket där antar jag.

Nu ska jag proppa i mig tabletter mot min hemska huvudvärk som inte vill släppa, så jag orkar fixa inför en hel helg med kalas.

STOR KRAM!!

Jag skriver ju en hel del om att acceptera allt som rör ens liv för att kunna gå vidare och kunna bli lycklig. Jag vill förklara lite mera vad jag menar...

Ett accepterande förhållningssätt innebär inte att avstå från att söka förändring i en svår situation, utan att sluta föra krig mot tillvaron och sig själv. Acceptans innebär att välja se både sin inre och yttre verklighet, utan att fly eller döma den.

Gå vidare och ta vara på dig själv...

Om jag inte tar vara på mig själv, vem skall då bry sig om mig?

Man kan faktiskt själv välja att vara lycklig...

Våra negativa tankar om oss själv är ofta orsaken till våra depressioner. Vi måste komma ihåg att det är vi själva som väljer hur vi ska regera på saker och ting. Om någon tex är elak mot mig, eller jag blir besviken över något är det jag själv som väljer om jag ska bli ledsen, arg eller göra det bästa av situationen och se att det kanske var någon mening med att det nu blev såhär.

Det jag försöker säga är att vi har alltid ett val, och att vi påverkas mer än vad vi tor av våra tankar och val. Händer det alvarligare och tragiska händelser i sitt liv kan det så klart vara svårt att inse detta, men det är inte förrän vi accepterar situationen som den är som vi kan börja gå vidare och själva påverka våra liv för att uppleva största möjliga lycka och välbefinnande.

Tankens kraft är så mycket större än vad du och jag kan ana och tror. Jag är en av dem som har förstått och trott detta länge, men nu är det även vetenskapligt bevisat. Fråga mig inte hur dem har kommit fram till detta men det är nu vetanskapligt bevisat att optimisten i genomsnitt lever hela sju och ett halvt år längre än pessimisten. Det går alltså att tänka sig lycklig, genom att låta bli att tänka sig olycklig!

Enkelt va!? Ja, det kan ju låta så, men det kan vara svårare än man tror att bryta våra tankebanor. Lite lättare kan det dock bi om man vet av att vår hjärna är förändringsbenägen ner till minsta hjärncell och därför påverkas den rent fysiskt av våra possitiva eller negativa tankar. Lyckas vi bryta gamla invanda negativa tankebanor kommer hjärnan sedan ”vilja” välja det positiva tankespåret.
Vår förmåga att känna glädje och tillförsikt beror i slutändan på hur vi tänker om våra liv. Både när lyckan ler och gråa, mörka novemberdagar. Så gör dig själv en STOR tjänst e och tänk en glad och possitiv tanke idag, så kanke det kan bli två i morgon!

LYCKA till alla...

Det är så lätt att säga att man bör leva här och nu, det går bara på ett par sekunder!

Men att sedan försöka att göra det, tar ett helt liv...

Stackars min lilla prinsessa... Hon drömmer läskiga mardrömmar och vaknar och är helt otröstlig. Spelar ingen roll vad jag gör, säger eller hur länge jag sitter och håller om henne. Snacka om att känna sig hjälplös! Hur förklarar man för en tre-åring att det hämska monster hon nyss såg var på låtsas, finns inte på riktigt. Jo, hon såg det ju nyss, klart det finns -för henne.

Nu sitter jag här och tänker på min lilla, som sitter vaken i soffan och inte kommer vilja gå upp imorgon. Hur ska jag alltid kunna skydda henne från all världens monster? Hon är ju en egen person redan nu, och har sina egna upplevelser. Jag kan inte ens ta bort och sydda henne från läskiga monster, som inte ens finns, hur ska jag då kunna skydda henne i livet? I livet kommer hon att möta en massa andra sorters "monster", som faktiskt finns, och jag kommer bara att kunna se på och åter igen försöka trösta min otrösteliga lilla prinsessa!

Nu e jag riktigt trött på alla jäkla "perfekta" modebloggar. De finns i överflöd överallt, med sina perfekta poserande bilder. Absolut inget personligt, alla har ju sin verklighet! Det är just det att man glömmer bort att man har ett ansvar som bloggare, speciellt med 50.000 till 500.000 läsare i veckan. Kan och känner man som bloggande 14-åring att man verkligen kan ta det ansvaret? Man måste tänka på vilken målgrupp man har och vad man skriver om som är viktigt i livet. De mesta bloggare och därmed också läsare är i tonåren och väldigt sköra och lättpåverkade. Jag har också varit där ;-) Det är alldeles för mycket som snurrar i skallen och man vet varken ut eller in om framtiden. Många mår väldigt dåligt i den åldern och man behöver ibland vuxet stöd även om man inte vill inse det. Man kanske bara tycker det är tråkigt och ingen förstår. Vardagen är händelselös och meningslös, man behöver helt enkelt en mening med livet!!!

Vad tror ni? Är det skitbra då att man läser om andra i sin ålder som har fullt upp och får göra massor av roliga saker, lägger ständigt ut bilder på sig själv i nya outfiter som man själv bara kan dröma om.

 Man kanske läser om hur någon sitter på ett fik en hela dagarna i veckan för man känar så bra på sin blogg så man behöver inte arbeta. Den som läser kanske inte ens har råd att gå på fik en dag i månaden?! Är det det man ska eftersträva undrar jag bara, att kunna sitta på fik hela veckan. Är det meningsfullt? Är det då man är lycklig? Är det verkligt? Går det för alla 500.000 läsare att uppnå detta? Tror dem att det är deras framtid?

En del blir säkert peppade att uppnå samma sak men när det inte lyckas känner dem som de andra att det är meningslöst och inte finns någon framtid.

Många skriver ju självklart om svårigheter i vardagen också... tar man åt sig av detta är det nån mening med det. Då ska man vara glad att man läst det och göra det bästa av det. Komma i håg att man kan påverka andra människor till att må bättre... inifrån!

Det är en början till något positivt, att få växa inifrån, förstå att jag e unik, det finns ingen som jag, det finns en speciell mening med just mig. Jag måste lyssna på just MIG och ge mig själv lite tid. Först när man tänker så är det en början till att uppnå lycka på riktigt!

Lite funderingar bara...

Vad tror ni?

/Lyckans smed

När vi känner oss irriterade

är det för att vi anser någon person, plats,

sak situation eller något faktum i våra liv

som känns oacceptabelt för oss.

vi kan inte återfå vår jämnvikt och balans

förrän vi kan acceptera personen, platsen,

saken eller situationen exakt som den är.

Ingenting, absolut ingenting händer

i Universum av misstag.

När vi kan acceptera livet på livets vilkor,

först då vi kan bli lyckliga.

Vi behöver inte fokusera på vad som

behöver förändras i världen.

Det som behöver förändras

är vi själva och våra attityder.

Accepterandet är lösningen

på alla våra problem.

Först då kan förändring ske.

LYCKA TILL!

Japp i morgon bär det av, ska bli så himla gott! Kurrar redan i magen och jag har inte ätit på hela dagen för att spara mig... Det där var självklart INTE sant. Jag har ätit EXTRA mycket idag för att få igång magen tills imorgon ;-) 

Vi ska äta buffe på viltbordet som de har där nu. Hur många gånger måste man klara av att ta om mat för att en buffé ska vara godkänd egentligen? Kanske inte något som jag behöver oroa mig för?!

Återkommer om läckerheterna...